Den stora dagen.
Det blev minst sagt en annorlunda dag. Klockan tre kom fotografen & Essa (brudgummen) till frisören där vi blivit sminkade & fått håret fixat. Första ögonblicket filmades & sen for vi iväg till en trädgård för fotografering. Tiden sprang & vi begav oss till hotellet för att sluta upp med övriga gäster till kyrkan. Tanken var att åka från hotellet 16.15, men det här med tid är ju annorlunda här nere, så vi åkte väl inte först än 16.45 (trots att vigseln egentligen skulle vara kl 17). Min & Sigrids bil åkte först för att tätt följas av andra tutande bilar med släktingar och vänner.
Det mesta av vigseln var på arabiska. Men mitt i allt frågade prästen om jag kunde läsa engelska & plötsligt fick jag be förbön. Lustigt! Tacksamt att det inte var så svåra ord, haha. Det blev någon timmes glapp för att hämta andan på hotellet. Jag & Sigrids mamma tog oss till festlokalen vid 20. Där fick vi agera välkomstkommitté (!) med Essas familj. Jag var vrålhungrig - så när mezetallrikarna kom ut på borden sprang vi lite mellan. Hälsade - smååt - hälsade. Brudparet dök upp strax efter nio & då blev det som med svensexan; dans till hemgång. Det var ljus och hattar och käppar och det ena med det andra. Annorlunda, men kul! Festen slutade ganska tidigt, så redan vid ett var vi hemma. Grabbarna hade efterfest i rummet längre bort, men det lät som om de stod här inne och sjöng ’när vindarna viskar’. Orimligt.