Tung i huvudet.
Började dagen med en timme på gymmet. Hade inställningen att jag skulle springa 6 km på löpbandet, men från första stegen kändes det jobbigt. Allra helst i huvudet. Träningspeppen liksom försvann och jag kunde ännu en gång konstatera att det här med löpband inte är min grej. Det är betydigt mycket mer jobbigt än att springa utomhus och för att inte tala om tråkigare. Så i fortsättningen blir det bara löpning utomhus. Därmed punkt. Föredrar mitt backiga Sydney alla gånger. Men men, det blev åtminstone 2.4 km där på löpbandet som därefter följdes upp med 12.3 km intervall på cykel och 15 minuters nedvarvning i poolen. Alltså totalt en timmes effektiv träning. En timme där mitt huvud upprepade gånger skrek; jag vill inte mer.. det är för jobbigt.. SLUUUTA. Men skam den som ger sig. Det är väl när det är som allra jobbigast som man allra helst ska fortsätta. Eller?