Borta med vinden.
Ännu en gång har flera veckor passerat förbi medan tystnaden har varit ett faktum här på bloggen. Över två månader närmare bestämt. Två månader och 13 dagar om man ska vara petig. Jag har helt enkelt inte tagit mig för att skriva. Himla synd med tanke på hur många fina guldkorn och ljusglimtar som tillvaron bestått av under dessa 74 dagar av tystnad. Himla synd att inte ha ett välfyllt arkiv att se tillbaka på när minnet bleknar. Men det är som det är. Nu är skrivlusten tillbaka och jag tänker att vi börjar med en mindre (definitionsfråga) återblick. Hm, låt se. I vilken ände ska vi börja?
Tillvaron har under den senaste tiden varit minst sagt fullspäckad. Vardagen har främst ägnats åt träning , naturupplevelser & jobb, helgerna åt sociala relationer och utflykter. Jag kan inte ens minnas senaste helgen som jag bara var hemma och ägnade dagen framför tvn - fantastiskt, det är precis så som jag vill ha det! Desto mer jag omger mig av människor, desto mer energi får jag. Tycka vad man vill om det. Många helger har spenderats i Gävle: Kvalitetstid med släkten, övernattning hos småkusinerna, mysiga fika-, frukost-, brunch- och lunchstunder med Malin & Klara, kära återseenden med gamla vänner, desto mer kvalitetstid med familjen, en del häng med Gabriel och gänget. Andra helger har vi ägnat åt utflykter, spelkvällar, middagsbjudningar, afterworks, diverse evenemang, en sväng till Gekås etc. Inte så dumt.
Vardagen har främst ägnats åt jobb, träning och naturupplevelser som sagt. Det har varit fasligt mycket på jobbet under de senaste veckorna. Mycket roligheter; vi har levt järnålder en vecka i skogen, haft en hel del naturfritids med täljning, kojbygge och grillning - luktat grillrök & korv i flera veckor i sträck, bakat så det har stått härliga till, skapat och lekt. Känt sig som superwoman när en varit själv med 24 ungar som lagat mat över öppen eld. Alla dessa härliga och fantastiska barn, vilket jobb jag har. För att sen inte tala om mina fantastiska kollegor - bäst! Men nog har en också brottats med en del svårigheter. Utmanats och utmattats. Som en en berg- och dalbana till och från - kämpigt uppför men fantastiskt lättsamt och roligt nedför. Tar energi - ger energi. Som det kan vara. I övrigt är träningen inför klassikern är i full gång (mer om det en annan gång), jag & Jesper har försökt att göra minst en naturutflykt i veckan & jag har hunnit med inte mindre än tre tillfällen med kära återseenden av vänner som jag lärde känna i Australien. Fantastiskt!
Jo, nog har det varit oerhört mycket som hänt under de senaste 74 dagarna. Mycket som fortfarande är osagt, oskrivet. Inte mindre viktigt. En del saker kanske kommer upp vid andra tillfällen, andra saker förblir osagda. Det återstår att se. Fokus inställt framåt.
